Fin mugg jag hittade i köket på Smulan och Snickar’ns sommarö.
Arkiv för juli, 2006
Den här har Redtop gjort av mig då vi gick i skolan tillsammans.
Hon har åter igen hotat att komma hit å avlägga visit med familjen. Vargen kommer, eller?
Har i vilket fall som helst letat reda på alla gamla brev hon skickat till mig genom åren och beställt en låda Jämtlands President på bolaget.
Jag är redo, hon är varmt välkommen, det är två långa år sedan hon var här sist höggravid och plockade kantareller å blåbär.
Läste någonstans att det forskats om mat och människor och hur pigg man var att prova nya smaker och rätter. Forskarna hade kommit fram till att efter 35-årsstrecket så var man mer eller mindre färdig med att prova nytt i matväg. Smaklökarna blev liksom plötsligt väldigt konservativa, om jag kommer ihåg rätt.
Idag satt en man vid köksbordet som välte den teorin med råge. Han var väldigt liberal då det kom till mat, experimentell. Jakten på billig mat verkade vara en av orsakerna till denna liberalism. Om osten inte smakade så mycket så styrde han upp det med lite krydda; Knorr.
En kompis till mannen brukade äta pannkakor och sill med gräddfil. Han medgav att det lät konstigt, men att den söta gräddfilen liksom gjorde att det funkade. För han hade naturligtvis själv provat så fort han hört om kombon. Jordgubbar med havregryn naturell sprinklat ovanpå var ett annat säkert tips.
Det är kul med mat. Man lever längre om man äter har jag också läst någonstans, eller så var det mamma som sa det då hon gräddat våfflor med sur grädde… Snickar’n säger dock att man ska akta sig för att prova nytt och hålla sig till det man vet är gott. Jag tycker att man i alla fall kan smaka någon tugga innan man bestämmer sig.
Att fisa offentligt kan ju vara lite lätt jobbigt, men det händer ju även den bästa. Igår fick jag höra en dunderkommentar att leverera för att totalt vända ett sådant pinsamt läge till succé.
Så, du har precis släppt bomben; vänd dig sakta om, spänn med en medkännande min ögonen i närmsta medmänniska å säg:
- Du, (konstpaus) det kunde ha hänt mig också!
Det är nästan så att jag får lust att fisa offentligt, enbart för att få testa den raden på riktigt. Om du provar, lova att berätta för mig!
Copyright: Svärmor i Hälsingland (inte min, en av mina älskarinnors)
Varning, här följer väldigt mycket generaliseringar och inslag av våld! Dragandes med kam över alla unga vackra är inte vad jag menar att göra. En spaning mera. Pannan i djupa veck.
Jag slog en medmänniska igår natt… Så gör man inte, jag gör inte så, trodde jag. Höga hästar, man ramlar av, ja, och lär sig förhoppningsvis något matnyttigt på köpet. Vad är det som händer med dagens ungdom, i vilket parallellt universum lever de?
Unga pojkar pratar om flickor som ‘horor’ och ‘luder’, och flickorna låter det ske, all uppmärksamhet är av värde, spelar ingen roll verkar det som vad som blir sagt, de blir i alla fall sedda och pratade till av någon. Mamma och pappa jobbar och kämpar in pengar till att köpa nästa kapitalvara, har inte tid, här varsågod; en ny mobiltelefon.
Hade en teori om att svenska ungdomar blivit hjärnskadade av alla dessa dokussåpor, men det är inte rätt, dokussåporna är bara ett litet fönster in i en värld som fanns där redan innan, visst, tv är ett kraftfullt verktyg som alldeles säkert bidrar till att inspirera en och annan själ, men inga som inte redan är lätt förvirrade.
Farsan, som har mer perspektiv (och drog paralleller mellan Zidane-grejen, rätt i sak men fel agerande, och mitt omogna beteende) och ser saker lite klarare har en annan mera komplex teori:
Föräldrarna till dagens ungdomsgeneration är i majoritet 60-talister. De var unga under den svåra arbetslöshetsperioden under 80-talet och blev ‘brända’ av att ofta ha för dåligt med pengar, aldrig råd till nått kul. Klichébombning: Gräset är alltid grönare på andra sidan staketet. Bränt barn skyr elden. Man saknar inte kon förrän hon lämnat båset. Stopp.
Ergo; de vill ge sina barn och framför allt sig själva alla materialistiska ting de själva suktade efter som unga. Det är bara det att kapitalismen är ett hemskt monster som sakta, utan att du knappt märker det själv, du har fullt upp att hänga med i köpekarusellen, äter upp din själ… Dags att vakna ur berusningen?
Vad var det som hände då? Med all denna bekymran om vad det är som händer med folk idag sitter jag, lätt berusad på en efterfest i byn, bland massa vackra människor och njuter av sällskapet. Så fäller killen bredvid mig kommentaren som väcker grottmänniskan inom mig, jag överreagerade, han fick en dask på kinden, det pluskade till och jag var nog mest förvånad av alla över vad som hände. Det finns en första gång för allt.
Killen blev med all rätt heligt förbannad på mig. Att försöka samla tankarna och få ur mig vad jag just berättat för dig kära läsare var inget jag var i stånd till klockan fyra en lördagmorgon. Gjorde i alla fall ett lamt försök, men han ville inte ens lyssna på mitt mässande och det skulle inte jag heller velat om jag provar hans skor…
Ett stort förlåt till killen och till tjejen, ni vet vilka ni är och jag hoppas vi ses igen så att jag kan be om ursäkt personligen. Jag lät en massa skit som jag gått och grunnat över spilla ut över icke ont anande killen, förlåt. Detta ovan är vad jag valt att göra nu. Mera kärlek åt folket, det luktar di Leva, jag vet, men det bjuder jag på! Förlåt.
Ibland så blir jag lite pupp på att Älskarinnan min låter sin son svara på SMSen som jag skickar henne. Ids hon inte svara själv, tänker jag? Ska det vara så svårt att plita ner ett mess?
Men så skäms jag, men bara lite, att vara trebarnsmor till småttingar innebär andra prioteringar. Är man älskarinna får man snällt vänta och se om det blir någon tid över och vara glad och tacksam för det man får!
Och det är ju på inga vis så att hon inte har tid över till annat än sina guldklimpar. En av många saker som hon kan och jag avundas henne för är detta: 
Skulle inte tro att jag skulle kunna få till det så bra som Älskarinnan, hjälper inte hur mycket jag försöker. Och jag vet att hon kommer att ta tag i det här med SMSen, om inte förr så när klimparna når tonåren! Puss i ljumsken!
Åkte på safari med päronen igår kväll enligt definition nummer två härovan. Milslånga skogsvägar genom en del trollska landskap. Sorgligt mycket hyggen…
Inte ett djur siktade vi, åkte inte ens vilse. Det mest spännande jag såg var skyltar med kulhål i.
Det sägs att en älgko hittats slagen av en björn någonstans inom ryktesområdet härikring. Men att det har tystats ner för att folk mot bättre vetande inte ska åka dit och söka skaffa unika naturupplevelser som om det vill sig illa kan sluta olyckligt.
Människa och rovdjur, människa eller rovdjur, ämnen som rör upp heta känslor här på skogen. Vågar du säga din mening? Kommentera gärna!
Senaste kommentarer